Tips till föräldrar: Hantera matvanor hos barn med autism
Introduktion: Varför känns måltider som en gåta?
Anders Joelsson Co-Founder Insight Terapi och KBT-Terapeut
“Jag har själv stått där med mina egna barn, undrandes varför något så enkelt som att äta blir en kamp. Kräsna matvanor är vanligt hos barn med autism, men det handlar inte bara om att vara “petig” – det är ofta deras sinnen som styr. Nyckeln till att förbättra autism och matvanor ligger i att förstå sensoriska känsligheter – så att måltider blir en möjlighet till kontakt istället för kaos.
I det här inlägget delar jag praktiska tips till föräldrar med barn med autism och matvanor som funkar, baserat på både forskning och mina egna erfarenheter. Redo att ta itu med matstressen? Häng med!”
Att vara förälder är en utmaning i sig, men att vara förälder till barn med NPF (neuropsykiatrisk funktionsnedsättning) och hantera matvanor är en helt annan resa – något jag själv har erfarenhet av. Jag heter Anders Joelsson, medgrundare av Insight Terapi och pappa till två tonåringar inom autismspektrumet.
Förstå sensoriska känsligheter hos barn med autism – roten till kräsna matvanor
Låt oss börja med att reda ut vad som egentligen händer. Barn med autism upplever världen annorlunda, och det inkluderar mat. Det är inte så att de bara bestämmer sig för att hata broccoli – för många är det hur maten känns, luktar eller ser ut som avgör. Slemmiga grejer som yoghurt kan kännas som en mardröm i munnen, och en stark lukt som fisk kan få dem att vilja springa därifrån. Jag minns när min son vägrade allt som ens påminde om sås – det var inte smaken, det var konsistensen som gjorde honom galen.
Nästa steg? Att bli en detektiv i ditt eget kök.
Hur du upptäcker ditt barns sensoriska matutlösare
- Konsistens: Grimaserar de åt slemmigt som yoghurt eller äggula? Eller föredrar de knaprigt som morötter eller kex?
- Lukt: Undviker de varm mat som ångar, eller starka dofter som vitlök och fisk?
- Utseende: Spelar färgen roll? Min son kunde inte hantera röda grejer som tomater – det var som om de skrek åt honom.
- Temperatur: Är kall mat okej medan varm är ett nej?
Skriv ner vad du ser över ett par dagar. Det behöver inte vara fancy – en anteckning i mobilen räcker. Poängen är att varje ledtråd tar dig närmare att förstå vad som funkar för just ditt barn. Och tro mig, när du väl börjar se sambanden känns det som att få en karta till en skatt – plötsligt är det inte bara kaos längre.
Börja smått – utforska mat utanför tallriken
- Rör vid det: Låt dem känna på en ärta eller en bit äpple utan krav på att äta.
- Lukta på det: Håll fram en skiva gurka och se vad som händer – kanske en nyfiken sniff?
- Lek med det: Min son började acceptera morötter efter att vi byggde ett “torn” med dem vid bordet.
En annan förälder jag pratade med, Anna, berättade att hennes son gick från att hata morötter till att tolerera dem efter en vecka av att “måla” med dem i köket. Det handlar om att göra maten mindre skrämmande och mer som en kompis. Små steg, ingen stress – det är så vi bygger broar till nya matvanor.
Praktiska tips för sensoriskt vänliga måltider
När du har koll på ditt barns sensoriska ledtrådar är det dags att göra måltiderna lite mer välkomnande. Små justeringar kan göra stor skillnad, och här är mina favorittips:
- Servera små portioner: En druva istället för en hel klase, eller en bit broccoli istället för en hög. Stora mängder kan kännas som ett berg att bestiga.
- Para med favoriter: Lägg en ny mat – säg en morotsstav – bredvid något de älskar, som nuggets. Det känns tryggt och bekant.
- Håll det lugnt: Skippa hög musik eller blinkande lampor. Min dotter äter bättre när det är tyst och ljuset är dämpat.
- Använd rätt tallrik: En del barn gillar avdelade tallrikar så maten inte blandas – det minskar sensorisk overload.
Dessa grejer respekterar deras behov och gör det lättare för dem att hänga med. Det är inte rocket science, men det kräver att vi möter dem där de är istället för att förvänta oss att de ska anpassa sig till oss.
Fira små framsteg – varje steg räknas
Vi måste snacka om en sak: framsteg är inte att gå från noll till hundra över en natt. Om ditt barn rör vid en ny mat idag, eller ens bara tittar på den utan att flippa ur, är det en vinst. Jag lärde mig det den hårda vägen – att förvänta mig för mycket ledde bara till frustration för oss båda.
Så här kan du hålla det positivt:
- Ge beröm: “Wow, du kollade på ärtorna – coolt!” Ingen press, bara uppmuntran.
- Små belöningar: Kanske extra tid med en favoritleksak om de testar något nytt.
- Håll koll: Notera framstegen – det är lätt att glömma hur långt ni kommit när dagarna flyter ihop.
För mig blev det en game-changer att se måltider som en chans att bygga förtroende istället för en fajt att vinna. När min son till slut smakade en bit äpple efter veckor av att bara hålla i det, kändes det som att vi vunnit OS-guld. Små steg räknas – glöm inte det.
När ska du söka hjälp – samarbeta med experter
Ibland räcker inte våra detektivskills hela vägen. Sensoriska grejer kan blandas ihop med annat, som magproblem – forskning visar att barn med NPF ofta har grejer som reflux eller förstoppning som de inte kan förklara själva. Om du känner att du kört fast, är det dags att ta in förstärkning.
Här är när du kan överväga hjälp:
- Inga framsteg: Om ni testat allt och det ändå inte rör sig framåt.
- Fysiska tecken: Kräkningar, magont eller konstiga matvanor som kan peka på något medicinskt.
- Stressnivåer: Om måltiderna gör er båda utmattade – det är okej att be om backup.
Du är inte ensam – hitta stöd och inspiration
Att hantera matgrejer med ett barn med autism kan kännas ensamt som tusan. Men här är sanningen: det finns massor av oss där ute som kämpar med samma sak. Jag har hittat guld i att snacka med andra föräldrar – både online och i lokala grupper.
Några sätt att koppla upp:
- Forum: Svenska sajter som Autism- och Aspergerförbundet har forum där folk delar tips.
- Sociala medier: Insight Terapi har forum där folk delar tips. Autism Family Insight – 🧩Parenting Support🤝
- Lokala träffar: Kolla med din kommun om det finns föräldragrupper för NPF.
Att höra hur andra gör det – som att en pappa fick sin son att testa grönsaker genom att göra dem till “rymdbränsle” – ger både idéer och hopp. Dela gärna dina egna knep i kommentarerna här nedan – vi är i det här tillsammans!
Slutsats: Från stridsfält till genombrott
Så, vad har vi lärt oss? Att förstå ditt barns sensoriska känsligheter är nyckeln till att göra matvanorna bättre – inte genom att tvinga, utan genom att lyssna på deras signaler och ta det i deras takt. Det handlar om att se förbi refuserna och istället bygga en bro, ett litet steg i taget.
Du har verktygen nu – att observera, testa, fira och kanske ta hjälp när det behövs. Måltider kan gå från att vara ett stridsfält till ett genombrott, och jag lovar, det är värt det. Testa ett tips idag – kanske att bara låta dem röra vid en ny mat – och berätta hur det går. Du fixar det här, och jag hejar på dig!
